livet



Att livet är orättvist det är jag den första att skriva under på
och det händer så fort...

Den ljusnande framtiden blir plötsligt SVART - och kan aldrig någonsin bli annat.

Men det finns små ljusglimtar och det finns hopp - jag vet.
Men än idag kommer tårarna alldeles för lätt för att jag ska säga att jag behärskar det liv som blev mitt.

Man måste gå vidare, men det finns dagar, timmar, minutrar då man bara vill sudda ut alla jävla år
(i mitt fall sex år - snart)
och bara börja om där och göra annorlunda...

Men det går ju inte
Nu lever min ängel inom mig och har för alltid en del av mitt hjärta och jag vet att jag en dag kommer att få krama om honom igen.

Dessutom har jag mina två egna ungar som jag älskar över allt annat
jag har förmånen att ha en massa andra ungar nära, och jag älskar var och en av dem också!

Sedan har jag livet
å de e inte så illa även om det för alltid kommer att finnas ett tomrum som ingen kan fylla


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0