snö?
eller hur är det?
Ja det va inte sant vad det yrar å snöar på!
Jag gillar verkligen vintern, men jag är dönervös av att ha sonen på vägarna i ottan, trött och ovan.
Fast å andra sidan är jag själv inte heller så lycklig över att behöva vara ute på vägarna när det är sådant här väglag.
Jag har aldrig trott att jag ska vara rädd och orolig att det ska hända något, men efter kvadden av Toyotan är jag skiträdd varenda dag!
Fan om det skulle hända något!
Apropå Toyotan så är den ett minne blott - har fått besked idag att det skulle bli för dyrt att laga den. Nu återstår bara att se vad vi blir bjuden för den...
Sedan ska vi försöka få till planeringen för nästa vecka med två bilar och tre behov...
Men bästaste L-T har lovat att vi ska få låna Saaben igen - dock behöver vi besikta den i så fall
så i morron ska jag beställa en tid för det.
Men nu ska jag duscha och sova
Ja usch jag är också jätterädd när Eric är ute och kör. Han bor ju i Västerås och åker hem hit ibland och nu när det är snö och vinter har man hjärtat i halsgropen ända tills han kommit hit eller kommit fram till Västerås när han åker tillbaka.
Men sen är ju jag livrädd när han är ute och flyger också förstås men det är ju en annan historia.
När man vet att livet är på en sån skör tråd så tror jag man blir väldigt rädd och ängslig att något mer ska hända. Det är naturligt. Men mycket jobbigt och tar mycket energi. Men så är vi ju mammor också..... då ingår nog en stor portion oro redan från början.
Var rädd om dig
Kram Lisa
