sorgen

sköljer ibland över en som en kanna iskallt vatten!
Det är inte trevligt att plötsligt slås till backen av sorgens hårda näve.

Det ilar till i magen och tårarna bara rinner
vad är det som får känslorna att spöka på det viset?

får man en förnimmelse av att någon är nära?
vill någon säga mig något?
hur ska man tolka detta?

Det finns en vävstol som kallas livet
Var dag en tråd i din väv dunkas in.

Det finns inget mönster beskrivet.
Den väv du gör den är din, endast din.


Till din väv får du märkliga trådar ibland:
små gnistrande nystan du har i din hand.

De vävs in under dagar av sorg och av gråt,
och ger skönaste färg efteråt.

Så vacker och så sann! Jag har lånat denna dikt på nätet men det stod inget namn...


Kommentarer
Postat av: Karin..

Ja det hoppas jag med.. (: Någon tycker iaf om att skruva ur glödlampan på en av mina taklampor.. Väldigt mysko är det.. Och denna någon var med mej när jag bodde i Sandviken oxå.. Fast då hände det oftare.. (:

2010-11-03 @ 17:18:10
Postat av: Carina

Kram till världens underbaraste kvinna

Postat av: Nettan

Det är den där jävla saknaden som slår till som ett nackskott när man som minst anar det!

2010-11-04 @ 19:34:31
URL: http://granbelladonna.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0