En djup dvala förvandlas...
till ett morgonrus.
Man går omkring som en levande död i ett halvsovande töcken
innan verkligheten sakta kryper inpå en - in i ens medvetande.
Shit vad jag inte gillar morgontiden.
Framförallt inte när jag mår halvtaskigt!
Men nu måste jag rycka upp mej
Mot jobbet!
Kommentarer
Trackback