En djup dvala förvandlas...

till ett morgonrus.
Man går omkring som en levande död i ett halvsovande töcken
innan verkligheten sakta kryper inpå en - in i ens medvetande.



Shit vad jag inte gillar morgontiden.

Framförallt inte när jag mår halvtaskigt!

Men nu måste jag rycka upp mej

Mot jobbet!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0