Julfrid

I år har jag förstått vad det är...
Har inte haft ett enda "måste" eller "borde" inför julen.
 
Jag har bara gjort sådant som jag tycker är roligt, avkopplande eller mysigt!
 
Just nu sitter jag på favoritstället i soffan, i mörkret - enda ljuset är stjärnan i fönstret -
och lyssnar på slutet på en bra bok.
 
Funderar på om jag ska ta å göra ett par praliner eller om jag helt enkelt ska spara det till nyår?!?
 
Ja det visar sig antar jag...
 
Har kollat att det blir ett par hyggliga filmer i kväll också så det blir förmodligen till att mysa
i soffan med gubben...
 
I morgon ska jag in till Sandviken för att köpa skinka, leverera lite prylar och träffa bästa finaste Mia...
Vad är väl tomtar och glitter, ljus och julgranar i jämförelse med den bästa "kursaren"?
INGENTING!!!
 
ses på
Wayne´s Coffee
 
 

två attacker och en begravning

andra attacken som varit värre än värst har inkasserats.
Jag tog det på allvar nu och va iväg å pratade med vårdfolket.
 
Det började med att jag på onsdagen hade magont - jag är fortfarande övertygad om att det  var på grund av att jag fått i mej "vanlig" mjölk... och det gav sig med lite medikamenter...
Dock missade jag ett bokat besök - sjukt genant för mig.
 
Jag jobbade hemma hela förmiddagen och åkte sedan in till Bessemer för att göra lite av ett avslut där och sedan vidare för ett samtal i Kungsgården - som efter många om och men  INTE dök upp.
Jag åkte till Storvik och träffade en SYVkollega och vi skulle äta där...
tog en hamburgare - och det är väl det jag kommer att minnas som mitt största misstag för året 2013!
 
Tre tuggor in fick jag en välkänd känsla i halsen och eftersom jag va på okänt territorium så kunde jag inte hitta mina verktyg för att häva det på "mitt" sätt och det blev en ihållande situation.
 
Jag tackade för mig och åkte hem för att - vad jag trodde - få det att släppa.
Men den här gången fick jag acceptera att det var och förblev "fast".
 
Jag var livrädd, men skulle försöka hålla det "osynligt" för familjen - vet inte hur bra jag lyckades, men faktum kvarstår...
Panikångesten kom som ett brev på posten.
 
Jag la mig den kvällen utan middag och hade heller inte kunnat dricka något - det gick helt enkelt inte.
Jag bestämde mig för att stanna hemma på torsdag förmiddag för att kunna ringa HC för att få hjälp.
 
Naturligtvis hade jag missat att avboka ytterligare ett möte och Peo ringde och berättade att det satt ett gäng å väntade på mig!
Suck - ännu mer pinsamt blev detta!
Jag bad Peo be dem vänta och tala om att jag skulle vara inne på 20 minuter
skulle ju ialla fall till HC.
 
Detta besök gjorde min dag!
1. Det fick min kramp att släppa
2. Vi fick till ett mycket bra resultat!
 
Väl på HC så kunde mina farhågor i alla fall bekräftas...
 
Med största sannolikhet har jag ett magmunsbråck som spökar.
Stress (den dolda varianten) och oro i kombination med det är ingen bra kombination
och så lägger vi till panikångesten så är "katastrofen" ett faktum.
 
Vad har jag lärt mig av detta då?
1.  Inte äta sådant jag vet att jag undermedvetet inte klarar av att äta
2. Lära mig hantera mitt liv utan stress - börja med mindfulness och/eller yoga.
3. Ta hand om mig själv
 
Förutom det har jag insett vilka otroligt fina kollegor jag har!
Vilka underbara vänner som finns omkring mig.
Inte minst har jag ännu en gång insett vilken fin familj jag har!
Tack för att ni finns i mitt liv och låter mig få vara en del av ert liv!
 
Så kom vi då till dagen idag...
 
En mycket omtyckt och älskvärd människa har lämnat oss och han fattas mig!
Jag saknar de hårda tjuvnyp han kunde ge en när man gick förbi, de retsamma påståendena, det hesa skrattet när vi spelade kort, alla fina stunder som vi fått vara en del av hans liv.
Jag är av den åsikten att han har det mycket bättre nu, vart han än är och att han nu kan vara den glada människa han alltid va!
 
När så detta va över kändes det som ett lugn i hela kroppen på mig!
Nu är jag på spåret igen!
 
Tog på em. tag i mig själv och ville ge balsam till själen...
så jag bakade lite!
Mitt sätt att varva ner!
Det låter sjukt, men det är faktiskt så :)
 
60 tekakor, 6 limpor, 14 grovkusar och en halv sats bregottkakor
 
Nu blir det soffhäng me gubben...
Sämre kan man ha det en fredagkväll som denna!
 

Ingenting

Det blir verkligen inte som jag hoppats...
Hade föreställningen att det skulle finnas massor att fota här...
Å det gör det iofs om man räknar sandkorn...
Men hur kul är det liksom?
Eller att fota alla palmer?
Nä... Det blir det lilla kan jag säga.

Inte mycket till bebyggelse heller, det finns påbörjade byggnationer av nya hotellkomplex, men det står helt stilla - inte en själ där å jobbar.
I övrigt är det mest masonithyddor som ser lika ut överallt...

Hotellet vi bor på ägs av italienare som svassar runt å tjoar lite klämkäckt sådär...
Fattar inte ett enda ord av vad de säger...

Kan ni läsa mellan raderna att jag längtar hem lite grann nu? 
Fast bara lite ;)





Semester

Och som om ingen visste det måste jag säga att det är semester här!
Helt enkelt lugn och ro... Om det är det man vill ha...
Självklart finns det partybarer och discoliknande ställen
(Å förmodligen andra aktiviteter också)
Men jag gillar ju inte sådant ja...

Vi startade på torsdag morgon från årsunda...
Halv tre på morgonen drog vi och jag hade inte hunnit lägga mig. Detta skulle visa sig vara ett mycket bra val!

Halv sju skulle planet gå men vi kom inte iväg förrän kl sju...för att sedan cirkulera över Stockholm en halvtimme och sedan landa på Arlanda igen för att planet hade nåt tekniskt fel...
Vi kom sedan iväg därifrån halv tio ca.
Jag sov hela tiden vi fick vänta! Annars hade jag nog exploderat i molekyler...

Detta medförde att vi var så pass försenade att vi var tvungen att mellanlanda på gran Canaria för personalbyte pga. Att det annars skulle bli strul i deras tidrapportering eller nåt liknande...
Totalt 4,5 timme försent kom vi fram till vindarnas ö...

För blåser gör det här hela tiden.

Vi fich våra rum och installerade oss innan vi gick för att äta i buffén.
Måste säga att jag är mycket positivt överraskad över maten som jag tycker är både god och har variation - det finns det mesta.

Idag har vi mest slöat- precis som vi ska göra hela veckan.
Har dock tagit en promenad på en timme för vi skulle kolla in stan...
Men det va inte mycket att se...


Nu är det dax att sova igen
Det väntar en ännu varmare dag i Morron :)







Händelserikt

Här händer det grejer minst sagt
Berg-och-dal-bana är det minsta man kan säga!

Vill inte säga något ännu eftersom det fortfarande är lite nytt och osäkert, men det kommer mer senare...

Samma dag som detta roliga spännande händer så kommer direkt enrekyl som gör att man får tänka till en massa...

Folk rycks bort och det gör så överjävligt ont
Gammal, sjuk, ung, frisk spelar ingen roll
Det värker ändå i hjärtat och svider i ögonen 

Jag tänker på er massor alla fina människor omkring
Och önskar jag kunde göra något...

Virvelvinden snurrar på och det är bara att finna sig i det...

Jul snart sedan står det inte på förrän vi klär midsommarstången igen...

Lånad bild från nätet



RSS 2.0