Man vill inte tänka på det

En hel vecka har gått och jag tycker inte att vi har hunnit umgås sådär riktigt som man vill, trots att vi varit iväg på en liten semestertripp med bara vi...

Men idag är det dax, hon åker tillbaka... Och det allra värsta är ju att nu kommer det att dröja ända till april innan vi får krama om vår fina unge nästa gång...

Det är svårt att beskriva den här känslan, hon har det jättebra i England, hon trivs med det hon gör och hon lever (en av sina) dröm(mar)... Men tårarna rinner igen nu, varje gång vi ska skiljas.... Det är så otroligt jobbigt att bara prata med henne via FB och Skype... Det blir inte naturligt...

Just nu är hon på gymmet med Rasmus och sedan ska hon med honom ner till huset och hjälpa till lite. Sedan i två - halvtretiden är det dax att dra oss mot Arlanda.

April, det är grymt långt dit... Den 24/4...57 dagar!!!
Men då ses vi bara hasse, jag och Maria :) på Irland!

Men nu är nu och vi försöka ta vara på varje minut :/
Mycket kommer att hända för både Maria och oss på dessa 57 dagar, men inget kommer vi att uppleva tillsammans...

Maria ska på en eurotrip med sin vän Anina och Hasse kommer att köra åtminstone ett rally. Själv ska jag på en tripp till Jönköping på konferens. Mars är i antågande med alla dessa födelsedagar...

Men nu umgås, kramas och skratta - gråta får jag göra lite senare... Jag har ju 57 dagar att vara ledsen sen...när hon åkt tillbaka...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0