Det kommer över mig

Ibland att man inte kan påverka mycket!

Val i olika sammanhang jovisst
Men livet....

Eller är det så att vi någonstans på en plats - osynlig för oss - ändå gör val?
Att vi innan vi föds redan har gjort valet om när vi ska "gå tillbaka"?

Kan det vara så att vi på så sätt påverkar de olyckor och sjukdomar som kommer att avsluta vårt jordiska liv?
Varför kan man då inte förbereda detta till dem som ska vara kvar?

Eller kanske det är något som vi absolut inte vill veta, som vi behöver vara ovetande om för att fullfölja vår egen planering...

Men det gör ont
Jävligt ont att vara den som blir kvar
Lämnad utan svar på alla sina varför

Jag har levt i snart tio år med de största varför en mamma kan ha 
Varför du?
Varför nu?
Varför?
Varför?

Jag skrattar ofta- är en glad människa
I alla fall vill jag tro att jag är glad och trevlig...det är i alla fall min ambition!
Men jag har dagar när det krävs en hel del för att vara den glada personen...

När man blir påmind om att livet fortsätter i samma spår, barn föds, människor firar, ungdomar dör...
Där kommer det igen...
Sorgen
Maktlösheten
Förtvivlan

Tillsammans är vi starka
Även om vi inte ses så möts vi i våra tankar och genom det kan vi finna tröst
Vi kan aldrig få tillbaka det som fattas oss men vi kan tillsammans låta våra änglar leva vidare och göra dem stolt över oss

Ingenting är för evigt levande men i minnet är inget dödligt!

Kärlek och styrka till alla som behöver

....

Soffhörnet är varmt - katten ligger å myser - fötterna är kall
 
Jag har efter dagens jobbtimmar suttit och sökt...
jag söker bra material att använda i gruppen
något att diskutera
 
Har kommit fram till att anti-jante kan vara bra att använda sig av.
 
Det har varit mycket diskussion om varför vi har så svårt att
rosa sig själv...
Varför tycker vi att det är så jobbigt att framhäva sig själv och tala om vad vi tycker vi är bra på?
vad vi har för bra egenskaper och vad vi skulle vilja bli bättre på?
 
Det tål att funderas på
 
 
--.--.--.--.--.--.--.--.--.--.--.--.--.--.--.--.--.--.--.--.--.--.--.--.--.--.--.--.--.--.--.--.--.--.--
 
 
I morgon är en "rännadag".
Jag ska till Gävle på utbildningschansen - allt för att ta reda på alternativen i närområdet.
sedan ska jag på lunchmöte med en socialsekreterare
och därefter vara på Bessemer för olika aktiviteter.
Friskvårdstimmen kommer att tas ut i morgon i form av simning.
 
Dagen kommer att avslutas hos Mia.
Sedan är det helg igen!
Det är inte klokt vad veckorna susar iväg
januari är så gott som arkiverat...
 
Jag känner mig själatrött och det beror nog på all förberedelse inför överlämning,
planering inför det nya samtidigt som jag faktiskt har de arbetsuppgifter jag hade innan kvar också.
Men det blir bättre
träningen is on igen och jag ska hålla i detta nu
Sov gott
 
 
 

trött onsdag

Tredje dagen och jag är trött men mycket nöjd så här långt...
 
myser upp mig i soffan efter en mysig middag med dottern
gubben åker skidor och jobbar över och sonen tränar och ska sedan jobba.
 
nu sitter jag i min ensamhet - dock med Bella vid fötterna och katterna kurandes bredvid mig i soffhörnet.
 
Tv-tittande och senare boklyssnande - har nu börjat med hypnositören...
få se om denna serie är lika bra som de övriga jag lyssnat på...
 
Den 12 januari fick jag tips av Nettan att läsa Böckerna om Sebastian Bergman av Hjort/Rosenfelt
och igår hade jag läst alla tre - och gillade dem fast jag hoppas såklart på minst en till med anledning av slutet...
Har tipsats av Nettan att läsa Katarina Wennstams första trilogi också
så det ska jag göra efter Kepler...
 
 
Just idag, just nu känner jag mig tom och inget värd.
många tankar snurrar och frustrationen växer
alla "VARFÖR" kommer över mig
och den där styrkan som jag känt ett tag är som bortblåst.
 
Nettan påminde mig om vad jag skrivit tidigare i en situation då jag kände mej ledsen och nere:
 
I augusti 2012 skrev jag i min blogg:
 
Ännu en gång har jag fått bekräftat
Livet är inte rättvist!
 
Tyvärr är det ingen som har sagt att det ska vara det heller
men man kan ju önska att orättvisan fördelade sig lite mer
så samma människor slapp få hela smällen.
 
Någon har sagt att det är de starkaste som får ta den mesta skiten
och det kan kanske vara så
Men det är inte okej!
 
ALLA människor är värd lycka och harmoni i sitt liv.
 
Kram på er alla olyckliga människor därute...
 
Man tar sig igenom allt skit - eller nej
man lär sig att leva parallellt med det
För det finns ju med oss hela tiden allt som hänt...
vare sig man vill det eller inte
 
Å vad det stämmer, det som inte dödar . det härdar!
och man lär sej handskas med ontet...
 
Man tappar det aldrig det finns där inne och hotar ständigt att bryta fram
I de allra flesta fall kan man styra det - men plötsligt brister det!
 
Just nu i ensamheten rinner tårarna...
för det som gjort att fördämningarna brustit denna gång - tankarna på den trasiga familjen som just nu går igenom sitt livs värsta dagar!
de rinner för alla fina underbara som jag saknar - som finns där i den parallella dimension- där alldeles bredvid
De rinner också för att jag känner mig svag i dessa situationer och det är en jobbig känsla, att vara andesvag...
 
Känner att det är dags att ta fram en speciell bok igen...
 
Sylvia Brown
Livet på andra sidan!
 
Kärlek till alla som läser!
Ta hand om varandra och ta vara på tiden vi har tillsammans
 

vart börjar man?

37 dagar sedan senaste inlägget och det har hänt en massa!
Den 22/12 va sista bloggbesöket för mig.
 
två dagar senare fick jag den finaste julklapp jag någonsin fått :)
 
Rasmus kom hem och överraskade oss!
Riktigt skönt att ha honom hemma igen!
 
Idag är allt som vanligt igen :)
Rasmus har i och för sig fått rumstera nere i källaren eftersom hans lägenhet tömts och invaderats av spackelspadar, målarpenslar, färgburkar och en massa annat som används i rusttider.
 
Maria har som ni förstår lagt beslag på takvåningen.
Visserligen har Rasmus köpt sig en lägenhet på promenaden - men där behövs ju också rustas en del.
 
Pappa Hasse har med andra ord inte varit hemma så mycket de senaste månaderna...
 
Men vårt hus faller ju inte ihop även om det håller på att falla samman :/
 
Mitt liv då - det va ju det som va tanken att dela med mej av här...
 
Jag har i veckan startat upp ett vägledningsprogram och det tillsammans med mina underbara kollegor
- vad va jag utan dem?
Det är urkul att jobba med människor och är tacksam att jag har fått den möjligheten!
I korta drag mår jag bra och trivs med livet!
 

Idag är en sådan där dag då himlen ramlade ner över mig igen.
Det känns så otroligt meningslöst och man känner sig fruktansvärt hjälplös när livet är så otroligt orättvist!
Livet hänger på en mycket skör tråd
och man har inte en susning om vad som väntar runt hörnet.
 
Med snart tio års "erfarenhet" av vad gränslös saknad vill säga
kan jag i alla fall inte trösta någon med att tiden läker såren - inte sådana sår
 
Men man lär sig leva med den totala tomheten, frånvaron och hålet i hjärtat...
men det händer saker som ständigt får mig att minnas - att sudda ut alla år och i ilfart ta mig tillbaka till den vidriga stranden den där vidriga dagen...
 
Och just i denna stund sitter jag med tårar på kinden och funderar när det ska sluta.
femårscykeln som mitt liv förbannats med...
mitt liv...och många andras...unga människors familjer
 
har tänt ljus för er idag
för den saknade
for alla mina änglar

RSS 2.0