trött onsdag

Tredje dagen och jag är trött men mycket nöjd så här långt...
 
myser upp mig i soffan efter en mysig middag med dottern
gubben åker skidor och jobbar över och sonen tränar och ska sedan jobba.
 
nu sitter jag i min ensamhet - dock med Bella vid fötterna och katterna kurandes bredvid mig i soffhörnet.
 
Tv-tittande och senare boklyssnande - har nu börjat med hypnositören...
få se om denna serie är lika bra som de övriga jag lyssnat på...
 
Den 12 januari fick jag tips av Nettan att läsa Böckerna om Sebastian Bergman av Hjort/Rosenfelt
och igår hade jag läst alla tre - och gillade dem fast jag hoppas såklart på minst en till med anledning av slutet...
Har tipsats av Nettan att läsa Katarina Wennstams första trilogi också
så det ska jag göra efter Kepler...
 
 
Just idag, just nu känner jag mig tom och inget värd.
många tankar snurrar och frustrationen växer
alla "VARFÖR" kommer över mig
och den där styrkan som jag känt ett tag är som bortblåst.
 
Nettan påminde mig om vad jag skrivit tidigare i en situation då jag kände mej ledsen och nere:
 
I augusti 2012 skrev jag i min blogg:
 
Ännu en gång har jag fått bekräftat
Livet är inte rättvist!
 
Tyvärr är det ingen som har sagt att det ska vara det heller
men man kan ju önska att orättvisan fördelade sig lite mer
så samma människor slapp få hela smällen.
 
Någon har sagt att det är de starkaste som får ta den mesta skiten
och det kan kanske vara så
Men det är inte okej!
 
ALLA människor är värd lycka och harmoni i sitt liv.
 
Kram på er alla olyckliga människor därute...
 
Man tar sig igenom allt skit - eller nej
man lär sig att leva parallellt med det
För det finns ju med oss hela tiden allt som hänt...
vare sig man vill det eller inte
 
Å vad det stämmer, det som inte dödar . det härdar!
och man lär sej handskas med ontet...
 
Man tappar det aldrig det finns där inne och hotar ständigt att bryta fram
I de allra flesta fall kan man styra det - men plötsligt brister det!
 
Just nu i ensamheten rinner tårarna...
för det som gjort att fördämningarna brustit denna gång - tankarna på den trasiga familjen som just nu går igenom sitt livs värsta dagar!
de rinner för alla fina underbara som jag saknar - som finns där i den parallella dimension- där alldeles bredvid
De rinner också för att jag känner mig svag i dessa situationer och det är en jobbig känsla, att vara andesvag...
 
Känner att det är dags att ta fram en speciell bok igen...
 
Sylvia Brown
Livet på andra sidan!
 
Kärlek till alla som läser!
Ta hand om varandra och ta vara på tiden vi har tillsammans
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0