För mig för dig...
För mig har det varit en hektisk vecka med massor av planering och långa dagar...
En vecka kvar sedan en vecka som "flyter" eftersom min ersättare inte börjar förrän i april...
Hur känns det då med fem dagar kvar på "drömjobbet"?
-det känns heeelt okej, jag har ju fått ett nytt "drömjobb"!
Det känns underbart att ha fått positiv respons från "bästa gruppen"
Och jag kan konstatera att jag har världens bästa jobb!
Idag har jag dock varit lite disträ och jag kom inte på förrän jag var på väg hem vad det (förmodligen) berodde på...
En orolig känsla i kroppen, känslig och nästan gråtmild...
Och helt plötsligt kunde jag fånga känslan och klä den i förståelse...
En ung fin människas begravning...
En trasig och ledsen familj...
Jag minns inte mycket från vår egen sorgfyllda dag men jag vet att det på något sätt blev vändpunkten.
Man är för alltid kantstött det kommer man aldrig ifrån - det saknas ju en stor bit av oss... Och en bit av hjärtat...
Men livet går vidare på nåt vis och våra fina änglar vakar över oss...
En annan fin vän, min "lillebror" har också haft en jobbig dag idag och jag tänker på er lilla fina familj och skickar kärlek och styrka till er alla...
Själv sitter jag nu här i mitt soffhörn, efter en taco-middag med dottern, och njuter av en fredagkväll i min ensamhet eftersom Hasse dragit iväg för att codrajva....
Har snabbvisitat sonen också så jag har läget under kontroll :)
I Morron har jag en dag hemma själv... Maria sover efter nattjobb på eightball och ska sedan iväg och jobba på ica...
Fatta vad lyxigt det känns :D
Helgrapport
Efter en intensiv - men rolig - vecka så åkte vi bara hem
å böt bil å drog sedan iväg mot fjollträsk...
Camping i Sollentuna och ett bra utgångsläge till Kistamässan...
Sällskapet kom iväg lite tidigare och hade rumsterat klart i den hyrda stugan, men den va så smutsig så vi gjorde och åt i husbilen...
Lördagen spenderades mestadels på mässan... Nygammalt för oss, men det var trevligt! Dock saknade jag tillbehörsmontrar...
Trodde verkligen att det skulle vara av intresse att sälja till peppade campare...
Vi gick dock inte lottlös då det fanns både en och flera som ville hjälpa oss med restips, besöksmål och annat.
Inte minst fick vi drömma oss bort in i framtiden när vi testade olika nya husbilar.
Det finns många underbart fina och praktiska, men det är många som maningen kan förstå hur de tänkt när de planerade...
Vi gav till slut upp och åkte tillbaka till campingen och fixade mat på den nyinköpta "billiga" grillen...
Spelade lite spel och kollade på melodifestivalen mm innan det var dags att slå ihop ögonen för en natts vila.
Söndagen bestod till största delen av hemresan, med stopp för biltema i Uppsala och ett trevligt besök hos sonen...
Radion har gått varm med os-uppdateringar och vi njuter...
Massor av fina insatser och inte minst två nya guld
Märkligt va stolt man kan vara fast man inte är med liksom...
Nu är det soffhäng efter en skön och välbehövt dusch efter mat och urpackning...
Ögonen slås nog ihop alldeles strax och sedan vankas en grym vecka... Massor av roligheter på G...
Orolig bara för att det är något jag håller på att glömma
Har något alla kvällar och hade för mig att det va något även på fredag...
Hjälp mig minnas - är det någon jag ska träffa/göra något med på fredag den 21/2?
Tiden bara går och går
Det känns sjukt att det redan är sen onsdag kväll!
Jag har idag suttit och jobbat en hel del för att förbereda mig för i morgon då jag ska påbörja min överlämning.
Jag vet att jag gör fel, men det får jag ju betala för sådana här kvällar.
Nu ska jag i alla fall ge upp och hoppas att jag har fått med allt.
Själva dokumentationen ska jag göra klart i morgon - som det var tänkt.
På fredag em blir nästa del av överlämningen sedan hoppas vi att det går bra för min efterträdare.
Dock dröjer det till den 3/3 innan jag släpper helt och "bara" står som stand-by för de frågor som kommer upp under tiden i början.
Idag har varit en bra dag trots att saker och ting gör sig påmind och jag kämpar
med mina tankar och handlingar som jag vet att inte är bra
men som jag gör tvångsmässigt!
Jag hoppas att min nya aktivitet ska hjälpa mig genom detta :)
I måndags var jag för första gången på Mindfulness.
Häftigt och förmodligen väldigt avslappnande i rätt riktning med tanke på mina innersta demoner
men nu ska de väck!
Jag vill passa på att tacka er underbara människor som läser min blogg - som skriver kommentarer eller skickar sms och ger mig cred. på annat sätt för mitt sätt att skriva...
Det är egentligen inte svårt när man skriver från hjärtat - jag skulle inte kunna skriva dessa ord om det inte fanns känsla och ärlighet bakom varenda bokstav.
Det är lätt att skriva vad jag känner, vad som rör sig i huvudet på mig när det kryper i en av
hjälplöshet och maktlöshet inför det oändligt onödiga saker som händer...
Idag tänker jag på en vacker människa som varit i sin sorg ett år.
skönheten sitter i betraktarens ögon
och denna människa är underbar på både in- och utsida.
Det jobbiga kommer i vågor och jag antar att idag är en klättring mot Himalayas topp...
Kram till dig!
Jag kan inget säga som gör att smärtan går över - men jag kan finnas och dela detta med dig!
Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
~Dan Andersson~
det slog mig...
...hur märkligt livet är...
Hittade en annons som återigen gav mig en törn i hjärtat - en ung människas dödsannons.
Jag visste att personen somnat in, men ändå kom det som en chock att läsa annonsen
tårarna exploderar ut ur ögonen, yrseln kommer och återigen kommer maktlösheten över en.
Skit säger jag va orättvist det är.
Jag har lärt mig att leva vidare, att ha ett ganska bra liv
ofta mår jag jättebra och ibland är allt skit
men aldrig någonsin varken kan eller vill jag glömma och gå vidare
gå vidare - självklart, men att glömma...
Hur ska jag kunna glömma?
en av de finaste jag känt
mitt barn
alla andra små änglar som jag har i dimensionen bredvid mitt eget varande
Och alldeles för ofta påminns man om verkligheten
alltför ofta händer det som inte får ske
Vad är meningen egentligen?
Mina tankar finns hos denna familj just nu
det är ingen lätt situation och en vidrig dag de har framför sig...
Men jag vet...
Det kommer att kännas lättare och det kommer stunder man kan skratta igen
både med och åt våra fina änglar
Men de ska aldrig glömmas bort.
Kram till er
varför bry sig?
ibland känns det som om vissa personer har varit med om eller upplever dagligen exakt ALL skit som finns i världen... och dessutom vältrar sig i det... nej... jag ska inte bry mej eller reta mej på det - men man funderar ju ibland.
Jag trivs som fisken i vattnet just nu!
jag trivs på jobbet (har världens roligaste)
jag har bästa gänget omkring mig
en rolig grupp att jobba med
uppbackning och peppning från både familj och vänner
men ändå kan en enda få lasset att tippa
kan man inte bara ta sin ryggsäck och fylla med glada roliga saker så det negativa förminskas så mycket det går? man kan ju inte leva ett liv med att ta till sig och sprida negativitet
Ingen mår ju bra av det!
Mitt sätt att ta mig igenom och överleva mina största och jobbigaste sorger, mina farhågor och min smärta
är - och har nog alltid varit - att se något positivt med allt.
Livet är inte rättvist, men man kan leva ganska bra ändå.
Man kan ju inte gå omkring att vara rädd för saker, tro att det värsta som kan hända ska ske
eller skylla allt skit på alla andra...
tar man tag i sitt eget liv och bestämmer sig för att se positivt på det som sker, vända tankarna till någonting bra och på så sätt bekräfta att man lever...
då mår man så mycket bättre och har så mycket trevligare... jag gissar att man ÄR mycket trevligare också...
Ta tag i ditt liv och gör det till det du vill att det ska vara.
Så
nu har jag gnällt av mig det negativa som jag ville få ur mej idag
nu ska jag boosta med positiva tankar :)
Ett litet leende
...smyger sig fram på mina läppar.
Hade en helt underbar kväll igår med mia och hennes väninnor!
Och inte minst elina http://elinashudvard.hemsida24.se/
Och Elin för det som erbjöds ;)
Idag är det februaris första dag
Trots att det är grått och ser oinbjudande ut så känner i alla fall jag hoppet stiga... Hoppet om ljuset och en ny vår.
Nu gillar jag varje årstid men just nu är det ljuset jag saknar.
Ett hopp om att det kommer nya vindar som ger energi och ork att gå vidare.
Det känns som om det är dags att lämna sängens varma täcke och leta sig mot frukostbordet så man kan sätta fart på den här dagen också...
Spännande att se vad den har att erbjuda
Ett par kalas kanske?
Hmm ju kanske...
Men först några måsten.
Ha en fin lördag mina vänner
