slut på helgen
och den avslutades med en korpcup i innebandy i Storvik.
En trevlig tillställning - som vanligt. Roliga och spännande matcher, någolunda jämna grupper och humöret borde vara på topp. Det är då besvikelsen infinner sig.
Varför gnälla på varandra? Varför inte spela ihop? Varför?
Att säga att andra är fjantiga för att de blir tjuriga - ja, men det är väl att ha vinnarskalle? i alla fall om det går över och inte håller i sej i flera dagar?
Motsatsen kan ju vara i så fall; varför inte spela och ge järnet när det gäller? varför ge upp innan tiden gått ut?
Det är många sådana - och andra - saker som jag faktiskt sett idag och som jag blivit riktigt besviken på.
Det har fått mej att få upp ögonen för att de jag älskar allra mest (ni alla ungdomar) verkligen kan strula till det och få människor som ni tycker om att i sin tur bli besvikna på er.
Varför kasta sej in i saker som man inte förstår? och varför inte visa hänsyn.
Mest besviken är jag nog på den totala avsaknaden av laganda.
Det är inte bara vid vinster man ska samla laget å prata - det kan behövas efter en förlust också
och det gäller er Alla.
Oärlighet - ögontjänare - skitsnackare och otrohet är det värsta jag vet!
Och av dessa va det i alla fall tre som visade sej idag hos en del av er...
Sorgset men sant
Så tråkigt blev mitt inlägg idag, men jag är sååå besviken!
Jag hoppas att det händer saker som gör mig på bättre humör, för det är riktigt jobbigt att känna så här
jag tycker ju om er innerst inne.
