Blandade känslor
Sitter här och funderar varför saker och ting sker, varför vissa drabbas mer än andra och en del behöver aldrig genomgå något så jobbigt som en förlust...
En del människor anser att förlust är när de förlorar pengar på trav, andra när de bara kommer tvåa i någon byklassiker...
Jag vet vad äkta förlust innebär - jag och många andra som mist en närstående - en förälder, en partner eller ett barn...
Ingen kan säga att det eller det är det värsta- man kan inte mäta sorg. Det värsta som har hänt mig är ju det värsta för mig och sorg äter upp en inifrån...
Man hittar en ny vardag efter en förlust men det man hade i den tidigare varsam finns liksom kvar och gnager på en. Känslorna kommer och går som vågor - och man kan inte påverka det ett endaste dugg. I början är vågorna höga och täta, men jag lovar er att de lugnar ner sig.
Det blir ibland till och med spegelblankt men rätt vad det är så stormar havet igen... Fortfarande efter mer än åtta år... Men det är ju en del av vardagen just nu och det går att leva med...
Just nu sitter jag och glädjer mig åt min fina systerson som hjälpte min lilla ängel att bygga (i alla fall påbörja) en folkracebil... Nu hann han ju aldrig köra den utan den blev stående några år innan den såldes till Jonas Edvardsson. Tyvärr råkade ju han ut för en olycka så inte han heller kan köra den och saaben kom tillbaka till Micke.
Nu har han och hans fina nära fixat till den och den ska premiärköras på lumekfestivalen i årsunda i helgen. Det kommer att gå alldeles utomordentligt bra eftersom han har den bästa codrivern man kan ha - sin änglakusin...
