loosergirl

Då har vi klarat av detta också.

Kl 07.00 startade Forden på Perolsvägen och 11.15 lyfte planet.

 

Det är konstigt vad svårt det är att inte gråta vid avsked - fast man tycker att det är en otroligt

rolig och minnesvärd resa som ska göras.

 

Maria var tårögd och vi grät när hon vände ryggen till oss och gick igenom säkerhetskontrollen.

Herregud vad hände med vårt lilla bustroll?

När blev hon så stor???

 

Jag grät till Uppsala, men sedan fick det vara nog - fick stålsätta mig och tänka på alla nya människorsom hon i samma stund hade fullt upp att bekanta sig med.

 

Har nu pratat med henne på skype och hon verkar ha det toppenbra :)

Dessutom kommer detta året att svischa förbi - precis som tiden har gjort de senaste åren...

 

Jag menar - hon va ju nyss en liten skruttfia med brutet lårben å låg "upphängd" i en sjukhussäng.

 

Jag hoppas att det blir ett år med en massa trevliga upplevelser och nätverkande...

 

Här hemma ska vi köra på som vanligt

men det kommer att bli mycket konstigt att inte behöva hämta i Sandviken på vardagkvällarna

inte ha någon som sköter katterna - innan jag hunnit tänkt på att jag ska göra det

inte höra "MAMMA - har du sett mina nycklar/busskort/svarta jeansen etc."

 

Nu ska vi ladda för jobbvecka igen

Gonatt världen