nygammal vänskap
Jag har upptäckt en saknad som jag inte trodde jag skulle känna.
Jag saknar min gamla klass! Alla fina klasskamrater jag inte tog tillvara tillfället att uppskatta till 100 procent då, sorry för det...
Jag har idag kontakt med ett fåtal från klassen - och jag kan nog i ärlighetens namn säga att det är dem jag har mest utbyte av att ha kontakt med just nu. Dem jag umgicks med mest då finns inte alls med i den skaran - förutom Jessica då :)
Men en som jag nyligen återupptagit kontakten med saknar jag så oerhört mycket.
En person som jag redan första dagen i skolan pratade mycket med och har haft
tokroliga stunder tillsammans med.
En person som fått en stor dos med jobbiga dagar, men som ändå kan ge av sig själv och dela med sig av glädje, sorg och kämparanda. En som hela tiden uppmuntrar och ger av sig själv trots sina jobbiga stunder.
Det är en person som jag beundrar av hela mitt hjärta och jag hoppas verkligen att vi kan träffas snart och prata - lika lätt som vi gjorde då - för typ 30 år sen.
Jag vill finnas för dig - om du läser min blogg - hoppas jag att du förstår det.
Du är en mycket speciell person och jag önskar dej allt gott...
Du vet vart du kan nå mig om du vill prata...
KRAM
Den här är till dig
(och alla andra som vill ta åt sig)
UPPMUNTRAN
Oroa dig inte, du är den enda av din sort
Ingen kan ta ifrån dig vad du har inom dig
du är ett verk av naturen, älska dig själv, älska naturen
älska allt som någonsin hållit dig buren
på denna jord.
Om du har det svårt, måste du bara slappna av och njut av allt som muntrar upp dig
tänk på vad du älskar och tänk att du kan ta dig igenom vad som helst
för att du är starkare än vad du tror. Du är dig själv, du känner och tycker vad du vill
människor vill vara som dig,
lev och njut av dig själv, känn efter på vad du älskar och känn friheten att uppnå vad du vill uppnå
det är bara du som måste se dig själv för vad du verkligen är
Alla minnen du har, alla minnen du kommer få
få kommer veta vad du tänker och är med om
men ta det till din fördel, och le.
du måste le, för att dina minnen kommer bara bli fler.
Jag sträcker ut min hand till dig
ty jag vet att livet inte alltid gör high five med dig.
~ Jonatan Jonsson ~
