Lite skryt igen då :)
Jag har berättat att jag är mycket stolt över Maria och att jag är stolt över Johnny finns det väl inga tvivel på…
Men jag har inte berättat om min duktiga son…
Rasmus – husägaren – fotbollsspelaren – ”brorsan och sonen” som alltid ställer upp och finns till hands om man behöver hjälp.
Han (och Sofie) håller som bäst på att rusta sitt hus. De har såklart hjälp av en massa fina människor, extraföräldrar, pappa, kusiner och inte minst alla fina vänner.
Det är mycket diskussioner om hur man bäst gör, hur det och det ska fixas på bästa sätt o.s.v. Det allra mesta har han fixat alldeles på egen hand och han har massor av bra idéer för hur det ska se ut och vilket material man ska använda… Jag tycker det är strongt av honom att våga satsa på detta trots att han är så ung – men han har ju att brås på… Hasse var 23 och jag 20 när vi började bygga vårat hus.
Fotboll – där är ”morsan” med mer än på bygget. Trots trassel med benhinnor så kämpar han på och krigar på plan. Jag vet att jag är partisk, men jag tycker han är mycket bra… ”den bästa” ;)
Ja jag är mycket stolt över alla tre mina barn och de fortsätter att göra saker som gör att min stolthet växer… Men det är väl så med ens barn…
Jag älskar er
igår-idag-föralltid
Men syrran det är väl inte skryt det är ju bara sanning ! Jag är minst lika stolt över Dina barn jag också. Mina är inte långt efter men fortfarande har ju jag den stora fördelen att de bor hemma och skall så göra i några år till.
Kram
