loosergirl

livet är upphängt på en skör tråd

det har vi idag blivit varse...igen...

 

Jag kastades med brutal kraft tillbaka till den där sommaren

helvetets tid

töcknet

oförståelsens tid

dimman, tårarna, overkligheten

 

Orkanen på havet med de höga vågorna som aldrig tar slut

man mår illa av att bara existera, men lever i en påtvingad vardag

 

vad är det egentligen för märkliga makter som bestämmer över vårt varande och bortryckande?

varför får inte unga friska människor vara kvar?

varför måste andra lida av vidriga sjukdomar och inte kunna njuta av livet fullt ut?

 

Idag har varit en grym påminnelse om att man ska ta vara på varje sekund man lever och tala om för de människor som betyder något för en att de verkligen gör det!

Klyschor som "somna aldrig osams", "lev idag som om denna dag vore den sista" m.fl.

får plätsligt och återigen en extremt viktig innebörd!

 

Vi gick igenom en grym personlighetsförändring efter vår förlust

- en förlust som aldrig någonsin kommer att kunna helas.

Det tomrum - vakuum - som uppstod då kan aldrig någonsin ersättas med någonting.

Kärleken till Johnny kommer aldrig att dö och tårarna kommer aldrig att sluta rinna helt.

 

Idag har det som sagt slagit mig som en blixt från klar himmel...

Livet är skört!

 

 

Vad finns det att säga till den som mist sitt hjärta?
vad finns det för ord som kan minska den smärta…

Som uppstår när livet tar denna drastiska vändning
hur kan man ge dessa ögon ny tändning?

Att se ett ljus i ett mörker som detta
att få denna tunghet i själen att lätta?

Det kommer en dag då man åter kan se
det fina som livet faktiskt kan ge

Men sådana tankar är lite av tabu
i detta faktum som är sanning just nu

Ta hand om varandra och visa vad du känner
till hela familjen, övrig släkt och vänner

Säg idag att du är stolt och glad övar att de finns
det är ändå det viktiga och gör att gemenskap vinns.

Detta är speciellt till dej idag

Men alla kan ta det till sig :)