Så var vi där igen

Ligger här, mitt i natten och är sömnlös!

Om femton timmar lämnar jag dottern igen på Arlanda...
För att se henne försvinna i passkontrollen för en ny utlandsvistelse...
Jag tar ut en massa i förväg, jag vet, men jag hatar verkligen avsked!!!

Jag är stolt som en tupp över att hon kastar sig ut i världen och upplever saker, men är ju en känslomänniska gånger miljoner så det kommer ju ändå att bli tårfyllt.

Av naturliga anledningar vill jag ha dem nära, precis som om jag kan hjälpa i alla lägen... Men finnas där å veta att allt är bra... Samtidigt har jag lovat mig själv att jag aldrig någonsin hindra mina ungar från att leva... Och det kommer jag aldrig heller att göra...


Ta med dig denna dikt, jag klarar inte nu att skriva en egen...

Ett barn är ett mirakel
väl värt att vänta på.
Det största och det bästa
en mor och far kan få.

En dotter kan förtjusa
från början med sin charm.
Och gärna blir hon buren
av någon villig arm.

Men snart hon börjar tröttna
på att bara vara rar.
Och livet har så mycket
som lockar och som drar.

Den tiden går så fort
från liten tjej till stor.
Dock är hon alltid älskad
långt mera än hon tror.

Njut av tiden och se till att få med en massa erfarenheter!
Jag älskar dej!!!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0