vart börjar man?
37 dagar sedan senaste inlägget och det har hänt en massa!
Den 22/12 va sista bloggbesöket för mig.
två dagar senare fick jag den finaste julklapp jag någonsin fått :)
Rasmus kom hem och överraskade oss!
Riktigt skönt att ha honom hemma igen!
Idag är allt som vanligt igen :)
Rasmus har i och för sig fått rumstera nere i källaren eftersom hans lägenhet tömts och invaderats av spackelspadar, målarpenslar, färgburkar och en massa annat som används i rusttider.
Maria har som ni förstår lagt beslag på takvåningen.
Visserligen har Rasmus köpt sig en lägenhet på promenaden - men där behövs ju också rustas en del.
Pappa Hasse har med andra ord inte varit hemma så mycket de senaste månaderna...
Men vårt hus faller ju inte ihop även om det håller på att falla samman :/
Mitt liv då - det va ju det som va tanken att dela med mej av här...
Jag har i veckan startat upp ett vägledningsprogram och det tillsammans med mina underbara kollegor
- vad va jag utan dem?
Det är urkul att jobba med människor och är tacksam att jag har fått den möjligheten!
I korta drag mår jag bra och trivs med livet!
Idag är en sådan där dag då himlen ramlade ner över mig igen.
Det känns så otroligt meningslöst och man känner sig fruktansvärt hjälplös när livet är så otroligt orättvist!
Livet hänger på en mycket skör tråd
och man har inte en susning om vad som väntar runt hörnet.
Med snart tio års "erfarenhet" av vad gränslös saknad vill säga
kan jag i alla fall inte trösta någon med att tiden läker såren - inte sådana sår
Men man lär sig leva med den totala tomheten, frånvaron och hålet i hjärtat...
men det händer saker som ständigt får mig att minnas - att sudda ut alla år och i ilfart ta mig tillbaka till den vidriga stranden den där vidriga dagen...
Och just i denna stund sitter jag med tårar på kinden och funderar när det ska sluta.
femårscykeln som mitt liv förbannats med...
mitt liv...och många andras...unga människors familjer
har tänt ljus för er idag
för den saknade
for alla mina änglar
Kommentarer
Trackback
