loosergirl

Jaa, jag tittade på Robinson igår och jag vet inte vad jag ska tycka om det?!!
Det är svårt att få grepp om personerna och när man läste i aftonbladet igår va det någon som skrev också att första programmet var rena skiten... Jag är benägen att hålla med!
Jag saknade en riktig presentation av deltagarna - kuriosa om vart de kommer ifrån, vilket som va deras personliga sak som de tagit med sig osv.

Dessutom tycker jag att om man nu ska orka titta på den här serien kan man ju önska att de får komma till ett ställe som är/ser mysig ut. Med sandstrand och möjlighet till att bygga nån häftig koja så det blir sådär lagom mysigt att titta på.
Om det nu är sådär tufft som det skrivs om i tidningarna så kan de väl i alla fall få vara på ett ställe som det är rent havsvatten och sand istället för att bo i nåt träsk?

Måste ju vara jobbigt att bo så och då blir de sura å griniga vilket visar sej ut till oss tittare. Låter inte som någon hit!
Nåja, man får väl ge programmet en chans till då kanske.

Jag har läst i en annan blogg om en som funderade över ödet eller slumpen och det fick mig också att fundera.
Jag kan inte säga vilket jag föredrar att tro på, men håll med om att slumpen låter lite väl "tillfällighetsaktigt"?

Min stora övertygelse är att allt som händer har någon mening, det finns något som styr. När man har upplevt så mycket som vi har så kan man inte annat än tro så. VAD som styr däremot må vara osagt.

Jag tror inte på GUD, men samtidigt tror jag på något. Och det jag tror på kanske  en del kallar för GUD, andra kallar det för det goda men jag har valt att kalla det för "KÄRLEK".

En del av er kanske undrar hur jag kan kalla det för kärlek när det tog ifrån mig Johnny - vilket INTE var kärlek det kan jag lova, men för att över huvud taget kunna fortsätta leva måste jag intala mig själv om att han var menad för något mer. Han gav oss mycket kärlek medan han levde och gör det fortfarande fast inte bland oss.

Sedan kan jag heller inte tro att det var idel tillfälligheter som rådde då älskade pappa gick bort.
Varför åkte han hemifrån?
Varför tog han den bilen?
Varför hade han inte berättat vart han skulle?
Varför, varför, varför?

Vi får inga svar nu, men de kommer den dagen vi träffar dem igen och DET gott folk, är vad jag kallar KÄRLEK och vad jag tror på.

Kärlek är övriga i familjen också såklart!
Man, barn, syskon, syskonbarn, svågrar och svägerskor
och
MAMMA


KÄRLEK

LYCKA