vad fan är normalt???

när det gäller att orka, klara av och må bra?

Jag har INGEN motivation, INGEN ork och INGET intresse av att göra någonting alls.
Samtidigt blir jag döstressad av att alla runt omkring mig får en himla massa saker gjorda...

Jag vill göra så mycket, jag vill ha fint och jag vill orka fixa och vara bra för dem omkring mej - men allt blir bara skit. Jag fastnar i sängen med nåt att läsa, jag löser korsord och soduko eller knackar på datorn i stället för att göra de saker som jag vill!

Igår va vi i alla fall och firade allra bästaste Malin och fick träffa (nästan) alla - så kul!

Idag har jag tvättat en hel del, tagit reda på kläder och så har jag handlat.

I morgon tror jag att Karin kommer och har Sara med sig - eftersom de vill hälsa på Simba.

Jag ska nu jobba hela veckan och hoppas på lite mer "action" än förra - då va de ganska segt kan jag säga...

Samtidigt sitter jag och planerar för semester - mendet vette sjutton om det blir någon...ingen annan verkar intresserad av att åka. MEN jag kan åka själv jag å.
Just nu känns det som att jag verkligen kan behöva komma bort - helt akut är det viktigt att jag har något att se fram emot...halva resan de ju.

Men jag hoppas att det blir en sväng till Riga andra helgen i augusti (MIA?)
Och så ska vi försöka få till en Ullaredsresa - men det ser lite småkruxigt ut :(

Men men - jag skulle så väldigt gärna vilja göra något som är mer "semester"
Kan ni inte komma med förslag???

En grej som jag har hållt på med nu i 11 dagar är "noncandyatall"
Jag har inte ätit "sötgodis" sedan dess...och nu är jag så vansinnigt gottasugen att jag kan spricka!
Det är tur att det finns popcorn!

Läsk har jag i stort sett också satt stopp för - istället är det Mer som gäller. Vet inte om det är bättre, men det ger mig ett alternativ till colan :)
Har tänkt att börja med detta så tar vi det som det kommer - nötterna blir nästa steg tillsammans med fikabröd.
jag tror inte att det kommer bli lika jobbigt faktiskt.

I går när jag läste tidningen fick jag en smärre chock!

En f.d. klasskamrat hade dött...
Massor av minnen kom upp till ytan som den gången när vi klättrade in genom ett fönster på det hus jag hyrde bara för att Hasse låst och tagit nyckeln med sig - sedan tog vi samma väg ut och så gick vi till Öhn...

Ja det finns massor av fina minnen!
Jag hoppas att du har det bra där du är nu!
Hälsa Johnny, pappa och alla andra mina änglar.

Det sägs att bara tiden går

Det sägs att bara tiden går
så ska den läka alla sår
som sorgsna hjärtan gömmer,
visst är vårt minne ofta kort
men att en när och kär gått bort
är nåt man aldrig glömmer

En tröst för den som lämnats kvar
är hoppet som ens hjärta har
trots tårarna man gråter,
för himlens eget löfte är
att älskar man varandra här
så möts man en gång åter

Atle Burman


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0