Uppåner

En dag med en massa känslor, det är som om alla nerver sitter utanför kroppen...

Det är idag nio år sedan vi fick ett änglabarn... Det är inte klokt att det gått så fort... Man kan nästan känna närvaron av dig ännu och jag hoppas att det verkligen är så...
Det är svårt att förstå att vi klarat oss utan dig så länge och ännu svårare att sluta vänta på att du ska komma inslammrandes genom dörren...

Lotta erbjöd mig att följa med upp i skogen med hundarna och det var skönt att få prata av sig lite med henne! Fackförbund det :)

Nu ikväll har jag suttit och tittat på gothia cup- invigningen och jag kan känna känslan som jag kände då för sex år sedan och för fyra år sedan. Magiskt... Och alldeles galet att årsunda ännu en gång stått som representationslag :)

Och William som stolt gick upp och läste eden...

Nu - efter att ha fått ett "meddelande" från ett speciellt håll kan jag sova gott, trots svällda ögon och randiga kinder...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0