Dax igen...

Vem av oss har inte haft fem veckors semester och känt att det varit alldeles för lite?
Fem veckor på jobbet rusar ju verkligen fram eller hur?


Vad tokig jag blir på mig själv!

Har precis önskat sonen en riktigt trevlig resa och kan nu inte hålla tårarna... Varför blir jag så? Är jag en sådan flockgalen människa att jag inte kan unna mina vuxna barn att lämna oss?
Det är ju för Guds skull inte för alltid...

Men jag kan inte låta bli
Tårarna får rinna, jag kan intala mig själv att det är för att jag är avis på själva resan... Det är jag... Men jag måste ändå erkänna att jag är blödig, känslig och vill ha mina där jag kan hjälpa dem...

Måste bara inse att min roll nu är en annan.

Ha det så himlens trevligt på resan och gör en massa roliga saker...
Vi ses snart igen...
Om ca 39 dagar....




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0