loosergirl

Idag är ingen bra dag...

Inte alls på något endaste vis i världen...

Idag är det tio (10)!!! År sedan en stor stor bit av mitt hjärta försvann.

Vår fina busiga blåögde lintott försvann i djupet.

Hur kan man leva vidare?

Jo för vi har varandra och inte minst två barn till som i allt de gör har sin saknade bror med sig.

Ibland hör man något, tänker eller bara minns och det triggar igång en så tårarna rinner som floder...

Fortfarande efter alla evighetslånga år som ändå gått vansinnigt fort...

Prästen som jobbade i årsunda församling för tio år sedan, sa till mig en gång att de höga stormvågorna skulle ge sig med tiden.

Då trodde jag att han var den grymmaste människan på jorden...

HUR skulle dessa vågor av känslor och bottenlös sorg kunna ebba ut och lugna ner sig?

Men det gjorde det...

Självklart kommer det fortfarande stormar som virvlande och tjutande eskalerar och får både hjärtat att värka och ögonen att förvandlas till uppdämda dammar, men de stunderna är ändå hanterbara idag.

Just nu ligger jag i sängen med kinderna randiga av tårfåror och är uppsvälld intill okännlighet men jag tycker just i detta nu att det är skönt att släppa på trycket...

Denna dag, detta datum är den jobbigaste av alla jobbiga dagar

Men jag tillåter mig att vara ledsen idag. Tyvärr brukar det innebära att jag åker på migrän, men då får jag ta det också.

Jag saknar dej min älskade ängel...