trött onsdag
Tredje dagen och jag är trött men mycket nöjd så här långt...
myser upp mig i soffan efter en mysig middag med dottern
gubben åker skidor och jobbar över och sonen tränar och ska sedan jobba.
nu sitter jag i min ensamhet - dock med Bella vid fötterna och katterna kurandes bredvid mig i soffhörnet.
Tv-tittande och senare boklyssnande - har nu börjat med hypnositören...
få se om denna serie är lika bra som de övriga jag lyssnat på...
Den 12 januari fick jag tips av Nettan att läsa Böckerna om Sebastian Bergman av Hjort/Rosenfelt
och igår hade jag läst alla tre - och gillade dem fast jag hoppas såklart på minst en till med anledning av slutet...
Har tipsats av Nettan att läsa Katarina Wennstams första trilogi också
så det ska jag göra efter Kepler...
Just idag, just nu känner jag mig tom och inget värd.
många tankar snurrar och frustrationen växer
alla "VARFÖR" kommer över mig
och den där styrkan som jag känt ett tag är som bortblåst.
Nettan påminde mig om vad jag skrivit tidigare i en situation då jag kände mej ledsen och nere:
I augusti 2012 skrev jag i min blogg:
Ännu en gång har jag fått bekräftat
Livet är inte rättvist!
Tyvärr är det ingen som har sagt att det ska vara det heller
men man kan ju önska att orättvisan fördelade sig lite mer
så samma människor slapp få hela smällen.
Någon har sagt att det är de starkaste som får ta den mesta skiten
och det kan kanske vara så
Men det är inte okej!
ALLA människor är värd lycka och harmoni i sitt liv.
Kram på er alla olyckliga människor därute...
Man tar sig igenom allt skit - eller nej
man lär sig att leva parallellt med det
För det finns ju med oss hela tiden allt som hänt...
vare sig man vill det eller inte
Å vad det stämmer, det som inte dödar . det härdar!
och man lär sej handskas med ontet...
Man tappar det aldrig det finns där inne och hotar ständigt att bryta fram
I de allra flesta fall kan man styra det - men plötsligt brister det!
Just nu i ensamheten rinner tårarna...
för det som gjort att fördämningarna brustit denna gång - tankarna på den trasiga familjen som just nu går igenom sitt livs värsta dagar!
de rinner för alla fina underbara som jag saknar - som finns där i den parallella dimension- där alldeles bredvid
De rinner också för att jag känner mig svag i dessa situationer och det är en jobbig känsla, att vara andesvag...
Känner att det är dags att ta fram en speciell bok igen...
Sylvia Brown
Livet på andra sidan!
Kärlek till alla som läser!
Ta hand om varandra och ta vara på tiden vi har tillsammans
vart börjar man?
37 dagar sedan senaste inlägget och det har hänt en massa!
Den 22/12 va sista bloggbesöket för mig.
två dagar senare fick jag den finaste julklapp jag någonsin fått :)
Rasmus kom hem och överraskade oss!
Riktigt skönt att ha honom hemma igen!
Idag är allt som vanligt igen :)
Rasmus har i och för sig fått rumstera nere i källaren eftersom hans lägenhet tömts och invaderats av spackelspadar, målarpenslar, färgburkar och en massa annat som används i rusttider.
Maria har som ni förstår lagt beslag på takvåningen.
Visserligen har Rasmus köpt sig en lägenhet på promenaden - men där behövs ju också rustas en del.
Pappa Hasse har med andra ord inte varit hemma så mycket de senaste månaderna...
Men vårt hus faller ju inte ihop även om det håller på att falla samman :/
Mitt liv då - det va ju det som va tanken att dela med mej av här...
Jag har i veckan startat upp ett vägledningsprogram och det tillsammans med mina underbara kollegor
- vad va jag utan dem?
Det är urkul att jobba med människor och är tacksam att jag har fått den möjligheten!
I korta drag mår jag bra och trivs med livet!
Idag är en sådan där dag då himlen ramlade ner över mig igen.
Det känns så otroligt meningslöst och man känner sig fruktansvärt hjälplös när livet är så otroligt orättvist!
Livet hänger på en mycket skör tråd
och man har inte en susning om vad som väntar runt hörnet.
Med snart tio års "erfarenhet" av vad gränslös saknad vill säga
kan jag i alla fall inte trösta någon med att tiden läker såren - inte sådana sår
Men man lär sig leva med den totala tomheten, frånvaron och hålet i hjärtat...
men det händer saker som ständigt får mig att minnas - att sudda ut alla år och i ilfart ta mig tillbaka till den vidriga stranden den där vidriga dagen...
Och just i denna stund sitter jag med tårar på kinden och funderar när det ska sluta.
femårscykeln som mitt liv förbannats med...
mitt liv...och många andras...unga människors familjer
har tänt ljus för er idag
för den saknade
for alla mina änglar
Julfrid
I år har jag förstått vad det är...
Har inte haft ett enda "måste" eller "borde" inför julen.
Jag har bara gjort sådant som jag tycker är roligt, avkopplande eller mysigt!
Just nu sitter jag på favoritstället i soffan, i mörkret - enda ljuset är stjärnan i fönstret -
och lyssnar på slutet på en bra bok.
Funderar på om jag ska ta å göra ett par praliner eller om jag helt enkelt ska spara det till nyår?!?
Ja det visar sig antar jag...
Har kollat att det blir ett par hyggliga filmer i kväll också så det blir förmodligen till att mysa
i soffan med gubben...
I morgon ska jag in till Sandviken för att köpa skinka, leverera lite prylar och träffa bästa finaste Mia...
Vad är väl tomtar och glitter, ljus och julgranar i jämförelse med den bästa "kursaren"?
INGENTING!!!
ses på
Wayne´s Coffee
två attacker och en begravning
andra attacken som varit värre än värst har inkasserats.
Jag tog det på allvar nu och va iväg å pratade med vårdfolket.
Det började med att jag på onsdagen hade magont - jag är fortfarande övertygad om att det var på grund av att jag fått i mej "vanlig" mjölk... och det gav sig med lite medikamenter...
Dock missade jag ett bokat besök - sjukt genant för mig.
Jag jobbade hemma hela förmiddagen och åkte sedan in till Bessemer för att göra lite av ett avslut där och sedan vidare för ett samtal i Kungsgården - som efter många om och men INTE dök upp.
Jag åkte till Storvik och träffade en SYVkollega och vi skulle äta där...
tog en hamburgare - och det är väl det jag kommer att minnas som mitt största misstag för året 2013!
Tre tuggor in fick jag en välkänd känsla i halsen och eftersom jag va på okänt territorium så kunde jag inte hitta mina verktyg för att häva det på "mitt" sätt och det blev en ihållande situation.
Jag tackade för mig och åkte hem för att - vad jag trodde - få det att släppa.
Men den här gången fick jag acceptera att det var och förblev "fast".
Jag var livrädd, men skulle försöka hålla det "osynligt" för familjen - vet inte hur bra jag lyckades, men faktum kvarstår...
Panikångesten kom som ett brev på posten.
Jag la mig den kvällen utan middag och hade heller inte kunnat dricka något - det gick helt enkelt inte.
Jag bestämde mig för att stanna hemma på torsdag förmiddag för att kunna ringa HC för att få hjälp.
Naturligtvis hade jag missat att avboka ytterligare ett möte och Peo ringde och berättade att det satt ett gäng å väntade på mig!
Suck - ännu mer pinsamt blev detta!
Jag bad Peo be dem vänta och tala om att jag skulle vara inne på 20 minuter
skulle ju ialla fall till HC.
Detta besök gjorde min dag!
1. Det fick min kramp att släppa
2. Vi fick till ett mycket bra resultat!
Väl på HC så kunde mina farhågor i alla fall bekräftas...
Med största sannolikhet har jag ett magmunsbråck som spökar.
Stress (den dolda varianten) och oro i kombination med det är ingen bra kombination
och så lägger vi till panikångesten så är "katastrofen" ett faktum.
Vad har jag lärt mig av detta då?
1. Inte äta sådant jag vet att jag undermedvetet inte klarar av att äta
2. Lära mig hantera mitt liv utan stress - börja med mindfulness och/eller yoga.
3. Ta hand om mig själv
Förutom det har jag insett vilka otroligt fina kollegor jag har!
Vilka underbara vänner som finns omkring mig.
Inte minst har jag ännu en gång insett vilken fin familj jag har!
Tack för att ni finns i mitt liv och låter mig få vara en del av ert liv!
Så kom vi då till dagen idag...
En mycket omtyckt och älskvärd människa har lämnat oss och han fattas mig!
Jag saknar de hårda tjuvnyp han kunde ge en när man gick förbi, de retsamma påståendena, det hesa skrattet när vi spelade kort, alla fina stunder som vi fått vara en del av hans liv.
Jag är av den åsikten att han har det mycket bättre nu, vart han än är och att han nu kan vara den glada människa han alltid va!
När så detta va över kändes det som ett lugn i hela kroppen på mig!
Nu är jag på spåret igen!
Tog på em. tag i mig själv och ville ge balsam till själen...
så jag bakade lite!
Mitt sätt att varva ner!
Det låter sjukt, men det är faktiskt så :)
60 tekakor, 6 limpor, 14 grovkusar och en halv sats bregottkakor
Nu blir det soffhäng me gubben...
Sämre kan man ha det en fredagkväll som denna!
Ingenting
Det blir verkligen inte som jag hoppats...
Hade föreställningen att det skulle finnas massor att fota här...
Å det gör det iofs om man räknar sandkorn...
Men hur kul är det liksom?
Eller att fota alla palmer?
Nä... Det blir det lilla kan jag säga.
Inte mycket till bebyggelse heller, det finns påbörjade byggnationer av nya hotellkomplex, men det står helt stilla - inte en själ där å jobbar.
I övrigt är det mest masonithyddor som ser lika ut överallt...
Hotellet vi bor på ägs av italienare som svassar runt å tjoar lite klämkäckt sådär...
Fattar inte ett enda ord av vad de säger...
Kan ni läsa mellan raderna att jag längtar hem lite grann nu?
Fast bara lite ;)
Semester
Och som om ingen visste det måste jag säga att det är semester här!
Helt enkelt lugn och ro... Om det är det man vill ha...
Självklart finns det partybarer och discoliknande ställen
(Å förmodligen andra aktiviteter också)
Men jag gillar ju inte sådant ja...
Vi startade på torsdag morgon från årsunda...
Halv tre på morgonen drog vi och jag hade inte hunnit lägga mig. Detta skulle visa sig vara ett mycket bra val!
Halv sju skulle planet gå men vi kom inte iväg förrän kl sju...för att sedan cirkulera över Stockholm en halvtimme och sedan landa på Arlanda igen för att planet hade nåt tekniskt fel...
Vi kom sedan iväg därifrån halv tio ca.
Jag sov hela tiden vi fick vänta! Annars hade jag nog exploderat i molekyler...
Detta medförde att vi var så pass försenade att vi var tvungen att mellanlanda på gran Canaria för personalbyte pga. Att det annars skulle bli strul i deras tidrapportering eller nåt liknande...
Totalt 4,5 timme försent kom vi fram till vindarnas ö...
För blåser gör det här hela tiden.
Vi fich våra rum och installerade oss innan vi gick för att äta i buffén.
Måste säga att jag är mycket positivt överraskad över maten som jag tycker är både god och har variation - det finns det mesta.
Idag har vi mest slöat- precis som vi ska göra hela veckan.
Har dock tagit en promenad på en timme för vi skulle kolla in stan...
Men det va inte mycket att se...
Nu är det dax att sova igen
Det väntar en ännu varmare dag i Morron :)
Händelserikt
Här händer det grejer minst sagt
Berg-och-dal-bana är det minsta man kan säga!
Vill inte säga något ännu eftersom det fortfarande är lite nytt och osäkert, men det kommer mer senare...
Samma dag som detta roliga spännande händer så kommer direkt enrekyl som gör att man får tänka till en massa...
Folk rycks bort och det gör så överjävligt ont
Gammal, sjuk, ung, frisk spelar ingen roll
Det värker ändå i hjärtat och svider i ögonen
Jag tänker på er massor alla fina människor omkring
Och önskar jag kunde göra något...
Virvelvinden snurrar på och det är bara att finna sig i det...
Jul snart sedan står det inte på förrän vi klär midsommarstången igen...
Lånad bild från nätet
Dax igen...
Vem av oss har inte haft fem veckors semester och känt att det varit alldeles för lite?
Fem veckor på jobbet rusar ju verkligen fram eller hur?
Vad tokig jag blir på mig själv!
Har precis önskat sonen en riktigt trevlig resa och kan nu inte hålla tårarna... Varför blir jag så? Är jag en sådan flockgalen människa att jag inte kan unna mina vuxna barn att lämna oss?
Det är ju för Guds skull inte för alltid...
Men jag kan inte låta bli
Tårarna får rinna, jag kan intala mig själv att det är för att jag är avis på själva resan... Det är jag... Men jag måste ändå erkänna att jag är blödig, känslig och vill ha mina där jag kan hjälpa dem...
Måste bara inse att min roll nu är en annan.
Ha det så himlens trevligt på resan och gör en massa roliga saker...
Vi ses snart igen...
Om ca 39 dagar....
gör ingenting - förutom räknar?
japp...
det är en massa saker på G nu :)
Både privat och jobbrelaterat...
om 15 timmar börjar jobbveckan...
om 17,5 timmar kommer min praktikant som ska vara med mig under vissa dagar de kommande veckorna...
om 1,5 dygnåker jag tillsammans med några underbara kollegor på konferens i Linköping
|
Arbete och Daglig verksamhet |
om knappt fem dagar åker Rasmus på sitt livs resa - och vi ska på fest på kvällen.
om elva dagar åker vi till Kap Verde
(tack Micke för att du gör det möjligt för oss å åka
- katterna ska ju ha sitt och huset ses om!)
om 19 dagar är det Lucia vilket innebär att vi får låna våra myspojkar
om 20 dagar är det Tomtesmyg och mys med Pastor Lundqvist m. fam. efteråt(?)
om 26 dagar får jag långledigt eftersom jag har fått ihop flextid att kunna plocka ut
under de dagarna mellan julhelg och nyårshelg
om 30 dagar är det julafton
om 36 dagar åker Maria till London för att fira nyår med sona "gamla" klasskamrater.
Jag har 13 arbetsdagar kvar detta år och av året består endast 37 dagar
Vad ska vi då hitta på i jul?
Vet inte
Hur ska vi fira in det nya året?
Ingen aning!
Har ni några tips så dela gärna med er :)
Jag är iofs inte främmande för att sitta hemma i soffan, med myskläder och kika på TV eller nån bra film, men det vore kanske kul att träffas å umgås?
vill... men måste...annat
Jag borde...
skulle ha hunnit med...
Jag måste bara göre detta först...
Så känner jag just nu och kämpar med att motstå de negativa inslagen i livet :)
Sitter på min plats i soffan och njuter av en ledig söndag och dessa tankar tränger igenom myskänslan...
Det känns inte okej..jag tränar mig på att stå emot, men känner att jag är på väg att ge vika...
Kan det då vara så att jag själv gör valet att ge vika?
Tvätt som borde tvättas
tvätt som behöver vikas
tvätt som måste bäras undan och läggas på den plats där den ska vara
för att sedan fortsätta denna cirkel
Jag tänker i alla fall följa min känsla idag
jag orkar inte fundera vad jag borde och vad som skulle behöva göras utan tänker bara gå efter det som faller mig in - och jag känner mej nöjd med det!
Precis nu kom tanken flygande...
Vem lurar jag?
Bildbomb från Skottland
Underbar tid och nu efter några dagar hemma kommer tankarna ikapp
shit va jag varit med om :)
Del av gänget :)
Hela gänget :)
Presentation av vårt jobb/projekt
Typ så sné som jag alltid är :P
Underbara ambassadörer för skolan
Bilden kräver en liten kommentar...
Lådan på hyllan ovanför chipsen är en whiskyflaska 70cl :P
Till och med jag kunde slappna av ett par kvällar - Bacardi och Cola
Inte vanligt men i rätt miljö, vid rätt tillfälle och med roliga folk så
Okej :)
Refektioner
Idag har jag gett mig själv en riktig slödag vikt för reflektioner.
Eftertanke om min resa, det jag varit med om där, vad jag har lärt mig - inte minst om mig själv - och vad jag tagit med mig från det jag upplevt.
Det jag har funderat mycket över är hur en grupp människor som tillfälligtvis har samlats till en grupp kan påverka mig så oerhört mycket! Jag har lärt mig massor om mig själv, hur jag fungerar i en grupp, vilken roll jag tar, hur jag påverkas av uppmuntran, av diskussioner och av att bara vara en del i en nyskapad och högst tillfällig grupp.
Min självkänsla är... sådär... är "jantestinn" och tror (vet) att jag inte alls duger eller är bra på nåt speciellt
men samtidigt vet jag att jag är världsbäst på att vara jag.
påfylld av positiva händelser, värmande ord och en massa nya intressanta kontakter som man kan utveckla till samarbete över kommungränser känner jag mig ändå rätt upprymd av denna resa.
Tålamodet tröt till slut, men jag höll masken ända hem och där kom den välbehövliga påfyllnaden av positiv energi från alla mina fina
Både Hasse och ungarna var hemma och det kändes riktigt riktigt bra...
hade nog inte riktigt fattat hur mycket jag saknat dem
Men nog om jobbigheter och skit
Men nog om jobbigheter och skit
TACK alla som deltog på resan - det var ni som gjorde den så speciell för mig
alla samtal - alla upplevelser och inte minst alla skratt
Nu kör vi
Shit va kul det ska bli att fortsätta med detta
Edinburgh
Idag startade vi lite tidigare än de första två dagarna...
På agendan stod en kulturell trip till Edinburgh.
Jag, Anette, Theresa och Mihaela
Tog en liten promenad innan vi hoppade på hop-on-hop-offbussen som tog oss runt till olika turistställen.
Det blåste och småregnade så vi valde att sitta kvar på bussen hela tiden, men vi såg en hel del ändå ;)
Sedan drog vi oss till dagens höjdpunkt
PRIMARK
och som vanligt kom jag ut med....
Ett par skor och lösnaglar :P
Vi sick till starbucks och fikade, strosade runt i fler affärer innan det var dags att dra sig mot bussen som tog oss tillbaka.
Middag väntade och sedan en promenad tillbaka till hotellet.
Första dagen
En dag fylld av... Det mesta :)
En massa nya bekantskaper
En massa inputs och intryck
En massa mackor
Kaffebröd
Fika
Mackor igen
Rundtur
Val
Och en massa engelska...
Kan ju säga att jag inte riktigt hänger med ibland
Men det mesta fixar jag...
Fick också en liten stund till att ströva på stan
Och då passade jag på att handla till syster - hoppas det blev rätt?!?
Därefter var det gemensam middag på darlings...
Mackor - igen, typ kalops med smördegsbröd och strips (nja)
Jag är ju inte direkt känd för att gilla annorlunda mat, och detta va inget undantag...
Efter maten fich vi den mest njutbara kolachokladkaka jag någonsin ätit, scones med grädde och marmelad, kaffe,the och/eller vatten, juice...
Övermätta och övertrötta återvände vi till hotellet
För enhalvtimme sedan...
Jag har nu duschat och ligger i sängen - och kan lova att här blir jag kvar till i Morron bitti!
Lite bilder ska ni få sedan blir det over and out!
Resdag
Kl halv elva började min resa och kl tio var vi framme vid hotellet...
Nästan 12 timmars resa...
Nu har vi krupit ner i sängen, ställt om klockan och bokat väckning...
I Morron börjar allvaret och en spännande upplevelse!
Kort och annat kul kommer i Morron... Nu måste jag sova
Gonatt
Mitt allt
Har varit på 20-årsjubileum på "vårt" dagis...
En nostalgitripp med mycket känslor...
Foton från uppstarten, bilder från hela vår tid på dagis -93- 01-känslan i lokalerna, alla minnen.
Hittade några kort som fick hjärtat att hoppa till
Maria såg jag inga kort på
Men jag kollade inte i alla album heller...
Däremot har jag hittat ett par här hemma
Dessa är mina skatter - mest värd i mitt liv. Tre guldklimpar som nu gått vidare och hittat sina egna vägar.
Kommer alltid älska er mest i hela världen!
Ni är mitt liv!
Kvinna?
God morgon denna 1 november.
Svårt att sova pga nästäppa, men den riktiga förkylningen låter vänta på sig!
Kanske är det ingen förkylning?
Kanske är det brist på något i kroppen?
Har nu gett utbrottet en chans utan resultat så då byter vi strategi...
Har köpt "kvinna" på Apoteket, om man börjar äta det då få se om orken kommer tillbaka...
Man måste angripa problemen från flera håll helt klart!
Nu har jag förberett för jobb på hemmaplan, letar bra material på nätet som jag kan ha som underlag och diskussionstema...
Shoooot....
"ska någon annanstans"
Så mycket sjuk som jag har varit det senaste halvåret har jag nog inte varit på flera år innan.
har under flera veckor varit så extremt orkeslös
trött och ointresserad av att göra någonting alls.
Har i och för sig påstartat en massa projekt, men de blir inte slutförda för
helt appropå så tappar jag ALL ork!
Därför står allt påbörjat-oklart nu...
katastrofrummet är "städat" men det står fortfarande ett par kassar/säckar där som
"ska någon annanstans"
I övriga huset kan man också se spår av saker som
"ska någon annanstans"
Jag har i alla fall fått fart på Traderandet och med hjälp av Ipren så klarar jag av att
packa och skicka iväg och jag tycker fortfarande att det är rätt OK att hålla på med.
Jag brukar tröttna efter ett tag och då tar det lite längre tid innan jag skickar "vinnarmail" och sedan tar det lite extra tid att ta sig till inlämningsställen å skickar iväg...
Just nu har jag bara en kvar som jag väntar på pengar ifrån
och så har jag 3 sålda av de 13 aktiva.
Det finns MASSOR av mer saker som jag gärna vill bli av med så det kommer att läggas upp fler
auktioner, bara jag orkar fixa med det.
Har idag haft en extra "jobbig" känsla i kroppen då ett av våra fina gudbarn
legat på operationsbordet...
Har nu i alla fall chattat och messat med mamman och vet att det har gått bra
så man får väl vara glad för det.
Lilla hjärtat vårat som fått stå ut med så mycket!
Tänker på hela familjen - det är en påfrestning för alla såklart!
Nu ska jag ta å krama kudden igen
åkte hem vid lunch och sov - ganska hårt - i drygt fyra timmar
sedan har jag jobbat lite, letat filmer, skrivit övningar etc.
Men som sagt - nu e de dags igen
kärlek...
Jag gillar mys - men inte värmen den för med sig :/
Levande ljus är ju det mest myshöjande man kan tänka sig
- men de avger ju så extremt med värme!
Nu har jag hittat nya kärleker - trots allt...
Ikea levererar :)
Passar utmärkt i vårt rum :)
Jag mår inte sådär tipptopp, men måste försöka fixa morgondagen så jag kan få
undan sådant som skjutits upp.
Helgen närmar sig också med stormsteg - toppen, men å andra sidan så är den över lika fort som den kommer...
läget för dagen är i alla fall soffan.
Räkningarna är fixade
Kap verde-resan är betald
kontona är tömda så jag hoppas att jag får allt sålt på tradera nu
ska även lägga ut fler auktioner - har ju MASSOR av saker jag inte behöver längre.
Har haft 9 försäljningar hittills - 775 pengar tillbaka till mig
det tackar vi för!
Nu ska jag mysa in mej till sovrummet
hög tid att ta min trötta lekamen å masa mej in i sängen
20 dagar...
Japp
20 dagar sedan jag skrev sist - och vad har då hänt sedan sist då?
tja...inte mycket
vi har skaffat en ny kompis - det är väl det stora som hänt...
Han heter Adrian Andersson och kom till världen 2007
vi kallar honom Adde och trivs mycket bra i hans sällskap.
jobbet flyter på för oss alla
Rasmus har skrivit på för fast anställning på Sandvik
Maria knegar på i olika grad-ska ut å resa snart, Denna gång blir det Budapest med Mickis.
Hasse med sitt.... jag skriver inget mer - men han är högt å lågt HELA tiden
Jag flänger å far hit och dit - även om det varit mer på ett ställe nu än det varit ett tag.
Skottlandsresan närmar sig och det märker man inte minst på att "appen" Big Day Lite visar på
44 dagar kvar till vi ska åka till Kap Verde
Och det innebär då att det är 19 dagar till Skottland
Jag har också återupptagit träningen igen - 3-4 pass i veckan (vatten såklart) och en strävan om att cykla/promenera/simma 3-4 gånger/vecka.
Vattenstation - måndag
Vattengympa intensiv - tisdag
Djupvattenstation - onsdag
vattengympa - torsdag
Dock insåg jag idag att min trotjänare gjort sitt
märkligt hur fort en baddräkt kan rasera - totalt genomskinlig hela bakstycket!
Det blev en akutbeställning från BonPrix idag.
Har också ett enormt behov av att åka till Falun för att handla ett par nya kassar
Är det någon som känner sig manad att hänga på lite shopping i helgen?
Vi har också denna vecka testat Ica Maxis tjänst om ihoppackning och det var en alldeles lysande idé
men nästa gång får de nog köra hem det istället :)
Nu sitter jag här å funderar på om det bara är vanlig trötthet eller om det är något annat på G
Sova ska jag göra nu i alla fall!
(nöjd nu då Hillevi? nu vet du exakt när jag åker :))
